Gör jag rätt?

Det är många tankar och funderingar som cirkulerar i mitt huvud ikväll. Många frågor som jag nog inte kommer att få svar på. En gnutta frustration som grädde på moset. "Glöm, glöm, glöm" har avtagit i förmåga att påverka. Gör jag rätt? Allt jag gör just nu? Varje litet val jag gör gör jag inte helhjärtat, tvekan finns där. Och så fort jag känner en aning ånger, vilket jag allt mer ofta gör, skjuter jag ifrån mig den känslan och glömmer den, för tillfället... Jag vill tillbaka till Australien där inga problem var tillräckligt stora för att bry sig, jag vill tillbaka till inga bekymmer, hakuna matata, nemas problemas, "don't worry, be happy". 
   Jag känner bara att det är så mycket jag vill och så mycket jag inte vill. Jag vet vad som är rätt men ändå gör jag fel. Igår sa en person till mig att jag alltid är så förvirrad, att jag aldrig vet vad jag vill.  ?

Tankepsya blir ordspya för att sedan återgå till tankespya. Finns det ingen OFF-knapp till hjärnan...

Don't want to change and I don't want to be ashamed




Jag har känt mig så glad hela helgen men nu så bara rasar allt. Eller kanske inte rasar, snarare så rann all glädje och energi för något av mig. Det är en av alla dessa tänkarkvällarna då man tänker på vem man är, vem man vill bli, vad man vill göra osv...
   Jag har faktiskt dåligt samvete. Jag känner att jag har betett mig dåligt mot människor omkring mig den senaste tiden. Det känns som att jag fortsatt vara den jag varit under min resa, men här hemma passar inte den personen in. Men jag vill heller inte gå tillbaka till den jag var innan. Vart hör man hemma egentligen och när ska man hitta den platsen? När ska man bli helt nöjd med sin omgivning och sig själv? Vart är min Little Green Man när jag behöver honom på min axel. Han som ska komma med alla svar...


Don't ask

Fan, fan, fan, fan, fan... Det bara kryper i kroppen och tankarna gör mig yr. Jag vet svaret på min fråga, den frågan som egentligen bara har ett svarsalternativ. Ett enda realistiskt svar. Hur kunde jag hamna här, igen. Jag tänker för mycket.. Jag blir för påverkad. Damn, I need a distraction...


Ta mig tillbaka..

Det gör ont att minnas. Att gå tillbaka och läsa. Att se. Det som var verkligt då är så avlägset nu. Det som var verkligt då är endast en dröm nu, ett minne blott. Ett minne som sakta tynar bort och blir en del av det förflutna. Åh, ta mig tillbaka. Ta mig tillbaka till min dröm..

RSS 2.0